There was this time in my life when I the only thing I wished for was a friend. And in a cold bus a foggy morning, this girl catches my eye for a second and I think to my self that it’s another stupid girly-girl and she thinks to herself that there’s some random boy staring at her. But luckily, we were both wrong. And somehow destiny (or well, the bus) brought us to the same place, the same room and the same stage-fighting course, where I accidentally kicked her in the head. And then we liked the same boy and cried for 6 hours on our way home and ever since, nothing has been able to break us apart. We have absolutely nothing in common and live in different cities, but somehow it just works. A million words couldn’t explain how much she means to me. (Plus, she’s a great model to make stand or sit in the most random places to get good pictures!) Love!

// Till Elina.

Det fanns en tid i mitt liv då det enda jag önskade mig var en vän. Och i en kall buss en dimmig morgon, fångar den här flickan min blick och jag tänker för mig själv att där har vi en annan irriterande lissu, och hon tänker för sig själv att där står nån konstig pojke och stirrar på mig. Men som tur är, så hade vi båda fel. Och på något vis förde ödet (eller nå ja, bussen) oss till samma ställe, samma rum och samma stagefightingkurs, där jag i misstag sparkade henne i huvudet. Och sen gillade vi samma pojke och grät i 6 timmar på väg hem, och ända sedan dess har inget kunna skilja oss åt. Vi har absolut inga gemensamma intressen och bor i olika städer, men på något sätt fungerar det bara. En miljon ord kan inte förklara hur mycket hon betyder för mig. (Plus att hon är en superbra modell att tvinga sitta och stå på de mest underliga platser för att få bra bilder!) Kärlek! //