Translagen – hur lågt får man sjunka?

Då regeringsförhandlingarna 2019 med Rinne vid rodret tog plats, följde jag olika viktiga ämnen med stor iver, förväntningar och spänning. En av de diskussioner som berörde mej mest gällde lagen om korrigering av juridiskt kön, också känd som translagen. Vid tidpunkten för regeringsförhandlingarna var den gällande lagen redan hopplöst ur tiden och människorättsvidrig, vilket Finland också fått tillsägelser om internationellt. Enligt gällande lagstiftning måste en transperson som vill korrigera sitt juridiska kön bland annat gå igenom en rad olika behandlingar, läkarkontroller och få bevis på att hen är steril innan den juridiska korrigeringen kan genomföras. Den nuvarande lagstiftningen tar inte heller i beaktande minderårigas rättigheter.

Efter valet 2019 såg det först ljust ut för den nya translagen – flera liberala partier skulle sitta i regeringen och valrörelsen hade inte aktivt tagit ställning emot lagen. Tvärtom hade massor av kandidater och invalda riksdagsledamöter uttalat sitt stöd för en ny, uppdaterad och människorättsvänlig lag, som skiljer åt juridisk och medicinsk process för könskorrigering.

Men på Ständerhuset satt också Centern, som trots idogt engagemang från sin mer progressiva filial inte riktigt kan definieras som ett liberalt parti. Där satte sej de konservativa rösterna på tvären och fick igenom en krass kompromiss, där transbarn och -unga under 18 år slängdes under bussen. Lagen skulle inte ens ta ställning till frågor om könsbekräftande vård, som när det gäller unga i princip innebär ofarliga hormonblockers, utan enbart rätten till att korrigera det juridiska könet, en byråkratisk detalj, genom anmälan. De här är rättigheter som minderåriga transpersoner i våra nordiska grannland har, men som centerpartiet speciellt ville neka våra egna unga. 

En pandemi, ett krig, och lite andra kriser senare är regeringen Marin på slutrakan med sitt arbete, och translagen har fått väldigt lite prioritet. Lagen är ändå väldigt viktig för vissa regeringspartier och under hösten 2022 fick man äntligen förslaget färdigt efter många om och men. I samma veva stod det ändå klart att centern, som tampats med låga gallupsiffror en längre tid, inte är färdig att hålla fast vid de gemensamma förslagen som förs till riksdagen – inte heller den urvattnade versionen av translagen, som i dagens läge visserligen skiljer åt juridisk och medicinsk process och därmed löser de värsta människorättsbrotten, men som fortfarande har märkbara brister i fråga om skydd för unga, bland annat.

Vi är alltså hopplöst sent ute, i en fråga som inte skapar märkbara kostnader utan som bara löser ett allvarligt människorättsproblem och för Finland upp till miniminivån av att beakta könsmångfald. Lagen hänger i nuläget på Samlingspartiet, som likt Centern är något kluvna beträffande sociala värdefrågor. I sista stund går samlingspartiet ut med egna krav på lagen för att göra den ännu lite strängare, och tvingar könsminoriteter ner på knäna för att själv kunna samla ännu några politiska poäng och ta upp ännu lite spaltutrymme innan riksdagsvalet i april.

För den som inte kompromissar när det gäller mänskliga rättigheter gör Centern och Samlingspartiet det tydligt var de står, och var de inte står, i den frågan. 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.