Idag den 17.12 är det Internationella dagen för avskaffandet av våld mot sexarbetare, en dag som uppmärksammats sedan 2003. Sexarbete väcker idag tankar och känslor från de flesta värdesynvinklar: från konservativt förakt till liberalt förespråkande.
I Finland får man sälja och köpa sex, men inte möjliggöra sexarbete för någon annan och inte heller sälja sex på offentlig plats – en kanske välmenande men väldigt problematiskt lagstiftning som sett sina bästa dagar. En sexarbetare kan alltså inte marknadsföra sina tjänster eller anställa en assistent för administrativt arbete. Samarbete med andra samt betaltrafik har gjorts så gott som omöjligt. Det är också möjligt att bli av med sitt uppehållstillstånd ifall man säljer sex. Branschen är långt ifrån jämställd med annan företagsverksamhet och försäljning av tjänster, trots att försörjning genom att sälja sex är ett av de äldsta yrken som finns. Sexarbetare också en av de sämst skyddade yrkesgrupperna världen över.
Idag finns det ett brett utbud av appar och digitala verktyg för sexarbete. Matchningsappar kan både kan öka tryggheten i att välja sina egna kunder och verifiera dem, samt ge ett nätverk. Samtidigt finns det andra appar där man till exempel kan sälja sexuellt innehåll, mem som också utsätter många sexarbetare för en ny form av hot på nätet. Att dela ett tryggt arbetsutrymme med en kollega är också olagligt idag. Så kallad sockerdejting, där en part betalar den andra eller försörjer den helt i utbyte mot samvaro som kan inkludera sex, ökar i popularitet Finland men är i sej helt oreglerat. Det här är frågor som lagstiftningen borde ta ställning till och reglera för att öka säkerheten och tryggheten, men där sexarbetarna i nuläget lämnas ensamma.
Det är framför allt attityderna och normerna kring sexarbete som bromsar ny lagstiftning; stigman är så stor att den offentliga efterfrågan på rättvis reglering uteblir. Sexarbete som yrkesutövning görs i många fall, i Finland och i resten av världen, helt utanför samhällets skyddsnät och därmed utsätts sexarbetare för upp uppsjö av (helt onödiga) risker, inklusive hög risk för att utsättas för våld, vilket vi idag uppmärksammar. Det som är spännande är att många som kallar sej feminister väljer att blunda för den här frågan, och vänder då hellre ryggen åt ett problem som kvarstår än att våga se den komplicerade sanningen. Avsaknaden av en enkel lösning gör det lockande att bara låtsas som om ingen säljer sex frivilligt, men det stämmer inte överens med verkligheten. Genom att öka säkerheten för sexarbetare kan vi bättre förebygga människohandel.
Rätt till att utöva sitt yrke i offentlighet, med samma rättigheter och skyldigheter som andra företagare borde inte vara en diskussion vi fortfarande har på 2020-talet. För att vi som samhälle ska kunna skydda också sexarbetare från våld och utnyttjande i arbetet, som vi strävar till att göra för andra yrkesgrupper, så måste vi vara färdiga att tala om öppet och fördomsfritt om frågan. Och framför allt behöver vi ge plats i diskussionen för dem som innehar erfarenhet från branschen.
Maaliskuusta 2021 alkaen toimin lapsuuden kotikaupunkini Porvoon ruotsinkielisen paikallislehden Östnylandin kolumnistina. Kirjoitan kolumneja politiikasta, nuorista ja nykyajasta ruotsiksi noin joka viides viikko. Pääset lukemaan kolumnin myös tästä (maksumuurin takana).
Sedan mars 2021 fungerar jag som kolumnist i tidningen Östnyland, lokaltidningen i min barndoms hemstad Borgå. I kolumnerna behandlar jag teman som politik, unga och vardagen idag, cirka var femte vecka. Du kan läsa kolumnen också här (bakom betalmur).