Maaliskuusta 2021 alkaen toimin lapsuuden kotikaupunkini Porvoon ruotsinkielisen paikallislehden Östnylandin kolumnistina. Kirjoitan kolumneja politiikasta, nuorista ja nykyajasta ruotsiksi noin joka viides viikko. Pääset lukemaan kolumnin myös tästä (maksumuurin takana).
Sedan mars 2021 fungerar jag som kolumnist i tidningen Östnyland, lokaltidningen i min barndoms hemstad Borgå. I kolumnerna behandlar jag teman som politik, unga och vardagen idag, cirka var femte vecka. Du kan läsa kolumnen också här (bakom betalmur).
För sju år sedan hamnade jag lite av en slump in i studerandepolitiken och valdes till Finlands Svenska Skolungdomsförbunds styrelse och sedan dess har jag fungerat i olika uppgifter i andra stadiets studerandepolitik i Svenskfinland, nationellt och internationellt. Sju år senare är det nu dags att lägga ner sista ordförandeklubban, stänga inkorgen, och ge plats åt nya, engagerade påverkare då mitt mandat i den europeiska studerandeorganisationen OBESSUs styrelse tar slut.
Sju år kan vara en relativt lång tid, i mitt fall nästan en tredjedel av mitt liv. Speciellt länge är det med tanke på att man oftast går cirka tre år på andra stadiet (och min egen studietid var ännu kortare). Det är med andra ord verkligen på tiden att gå vidare. Men man kan gå vidare på många olika sätt, och med lite reflektion kan man göra mycket nytta också efter att ha varit med en stund.
Det var länge så att jag var yngst och minst erfaren av alla på de möten, konferenser och seminarier där jag jobbat. Jag var ofta nyfiken, intresserad och tog på mej vad som helst där jag kände att jag kunde påverka. Men sedan i något skede under pandemins distansmöten slog det mej ändå plötsligt att jag inte längre var yngst på Zoom-samtalen och erfarenhet (liksom en viss cyniskhet) hade jag redan samlat på mej, speciellt från studerandepolitiken. Runt omkring mej såg jag människor som var mer nyfikna och inspirerade, med 1000 idéer och ännu fler planer och visioner. Det stack till, men det var skönt att veta, att det nu är rätt beslut att lämna den tiden bakom mej och ge plats åt nya smarta typer.
När jag snubblade in i politiken mötte jag massor av människor från olika livsskeden och livssituationer, och många av dom tog sej tiden att skapa en relation och finnas där och stödja, tipsa och lyfta upp när det behövdes. Först senare insåg jag hur värdefullt det var, och nu är det min uppgift att göra samma sak.
Nu menar jag inte föreläsningar om hur man ska göra och hur det och det och det inte kommer att fungera, eller hur du duger först när du uppnått x och y och z. Det mest värdefulla jag fått är de självironiska berättelserna och hur nåt lyckats eller misslyckats, om vad folk upplevt som viktigt och motiverande i olika situationer. Och att själv få bli hörd, sedd och få bekräftelse för det man gör och står för.
En viktig del av att påverka och vara en aktiv del av samhället är att lyfta andra, lyfta dem som hörs mindre, och ge plats. När man kan börja säga att man är erfaren, är det nog bäst att använda den erfarenheten för att möjliggöra andras påverkan. Jag tror starkt att det här gäller för alla platser i samhället, såväl på arbetsplatser, i hobbyverksamhet, i ungdomspolitiken, pensionärsföreningen och kommunfullmäktige. Om lite fler av oss kunde tänka så, så kanske vi hade fler och mer kunniga beslutsfattare och aktiva samhällspåverkare.