World mental health day

In English below, suomeksi alla.

Idag mötte jag en människa som sårat mej enormt. Som tur var behövde jag inte tala med hen, men jag såg hen och hen såg mej, och det började snurra i huvudet, jag fick kväljningar och tårarna ville välla upp i ögonen.

Det handlar om en vuxen människa som mobbade ett barn. När jag var 10 år släpade hen mej gråtande och mot min vilja genom en korridor, och inledde med sina handlingar den dagen, en tid i mitt liv som skulle präglas av mobbning och och utfrysning. Den dagen, för ganska exakt 10 år sedan, blev också starten på ett liv med en depression som påverkat och påverkar allt jag gjort och gör, alla mina människorelationer och mitt dagliga liv ännu idag.

Jag är så förbannad på att en så oprofessionell och löjligt inkompetent människa har getts rätten att påverka hela mitt liv, kanske så länge jag lever. Att jag 10 år senare har mardrömmar och mår skit psykiskt och fysiskt, för att en människa som verkligen inte förtjänar en sekund av min uppmärksamhet, bara utnyttjade, sårade och hånade ett barn i oktober 2008.

Men med anledning av världsdagen för psykisk hälsa igår ville jag berätta det här för er. För att mitt flöde igår var fullt av vänner och bekanta som av orsak eller annan också har ett ångestfyllt, grått moln som hängt ovanför dem i veckor, månader eller år. För att de allra flesta mentala problem börjar i barn- eller ungdomen. För att alla ni som jobbar med eller träffar barn och unga i er vardag har ett så oändligt stort ansvar för hur hela dess liv formas. För att om du som är vuxen vänder dej bort, låtsas att du inte ser, eller i värsta fall själv deltar i mobbning och utfrysning av ett barn, så kan det hända att den unga personen ännu 10 år senare får kväljningar när den ser dej i ett rum.

Today I met a person that has hurt me a lot. Fortunately, I didn’t have to talk to them, but I saw them and they saw me. And my head started pounding, tears welling up and I wanted to puke.

This is the story about an adult who bullied a child. When I was 10, they dragged me against my will, crying through a corridoor, and through their actions that day, begun a time of my life that was to be imprinted by bullying and exclusion. That day was also the beginning of a life with depression, something that effects everything I do and have done since, all my human relationships and my everyday life even today.

I am so incredibly mad that a person so unprofessional and ridiculously incompetent has been given the right to influence my whole life, maybe for as long as I live. The fact that I, 10 years later, still get nauseous, have nightmares and am feeling like shit, because of a human who really doesn’t deserve even a second of my thoughts, wanted to hurt and mock a child in October 2008.

You read this because yesterday was the world mental health day. Because my social media was full of posts by people that, for one reason or another, also have been living with an angst-ridden, grey cloud above them for the last weeks, months or years. Because most mental health issues starts during childhood or youth. Because you who work with or meet children and youth, have and endless responsibility when it comes to how their lives are formed. Because if you’re an adult, and you turn away, ignore or participate in the bullying, this young person might need to puke when they see you in a room 10 years later.

Tänään tapasin ihmisen, joka on satuttanut minua. Onneksi en joutunut puhumaan hänen kanssaan, mutta näin hänet ja hän näki minut. Ja päähäni alkoi sattua, oksetti ja meinasin purskahtaa itkuun.

Tämä on tarina aikuisesta ihmisestä joka kiusasi lasta. Sinä päivänä kun hän muun muassa raahasi 10-vuotiaan itkevän ja vastentahtoisen Bican läpi koulun käytävän, hän aloitti ajanjakson elämästäni jota leimaa kiusaaminen ja ulkopuolisuus. Silloin alkoi myös elämä masennuksen kanssa, masennus joka on vaikuttanut ja vaikuttaa kaikkeen mitä teen ja olen tehnyt, jokaiseen ihmissuhteeseen ja mun päivittäiseen elämään vielä tänäkin päivänä.

Olen niin äärimmäisen vihainen, että noin epäammattimaisella ja naurettavan epäpätevällä ihmisellä on saanut olla näin paljon vaikutusta mun elämään. Siitä, että vielä 10 vuotta myöhemmin on painajaisia ja voin paskasti fyysisesti ja henkisesti siksi, että ihminen joka ei ansaitsisi edes sekuntia huomiostani, halusi loukata ja pilkata lasta lokakuussa 2008.

Kirjoitan tämän siksi, että eilen oli kansainvälinen mielenterveyspäivä. Koska eilen feedini oli täynnä ystävien ja tuttujen tarinoita siitä, miten hekin ovat syystä tai toisesta eläneet viikkoja, kuukausia tai vuosia ahdistavan, harmaan pilven alla. Koska isoin osa mielenterveysongelmista alkaa lapsuudessa tai nuoruudessa. Koska sinulla, joka tekee töitä tai tapaa lapsia ja nuoria arjessa, on ihan mielettömän iso vastuu siitä millaiseksi heidän elämänsä muodostuvat. Koska jos olet aikuinen joka katsoo pois, väheksyt tai osallistut kiusaamiseen, niin se nuori tyyppi saattaa haluta oksentaa kun se näkee sinut huoneessa 10 vuotta myöhemmin.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s